Det här inlägget är hämtat ur Ulf Mjörnmarks blogg, mior.se.
”Det finns de som tycker att man inte ska flyga in i fjällvärlden, det bryter tystnaden och det gör det för lätt att komma in bland fjällen. Jag hör inte till den skaran, i varje fall inte så länge det håller sig till att flyga helikopter den reguljära sträckan Ritsem – Staloluokta – Kvikkjokk. Inte bara fjällrävar ska ha möjlighet att komma lång in i fjällen, t.ex. Staloluokta vid den vacka sjön Virihaure. Dessutom används helikopter för nyttotrafik. Ytterliggare ett dessutom är att jag tycker om att flyga med helikopter. Jag har åkt sträckan Ritsem – Staloluokta några gånger, och Staloluokta – Kvikkjokk en gång. Tyvärr fick jag ingen bra plats på den senare turen, så det blev inte många bilder. En upplevelse är det att på låg höjd passera över trakterna. På 25 minuter kommer man lika långt som det tar upp mot en vecka att gå.
Efter starten i Ritsem flyger man över Áhkájávrre, vidare över Boalnotjåhkkå och Kutjaure. I öster ser man Áhkkámassivet, och in i Sarek med det branta fjället Niják. Man fortsätter öster om Vuojatädno, och sjöarna Sallohaure och Vastenjaure. Låddejåkkå och Miellädno ringlar österut mot Sarekfjällen. Framför en växer sjön Virihaure och helikoptern landar invid sjön utanför turiststugan i Staloluokta. För att undvika buller över Padjelantaleden flyger man därefter nära Gierggevárre över sjön Festajávrre, och vidare över Tarraluoppal, varifrån man flyger genom passet med sjön Buojdes och in i Tjuoldavágge, en skogsbevuxen viltrik dalgång. Vidare förbi det intressanta Änokdeltat, innan det är dags att landa i Kvikkjokk.”
Lämna ett svar