Ripan

Tillbaka

Riporna tillhör familjen fälthöns och underfamiljen skogshöns. De delas idag upp i tre arter, dalripa, fjällripa och vitstjärtad ripa. Riporna är en medelstor fälthöna som har en rund kroppsform med lång hals, litet huvud med kort, grov och mörk näbb. Den har fjäderklädda tarser och tår och en kort stjärt som den spärrar ut i flykten. Könen är lika varandra men går att särskilja i alla dräkter.

Riporna har en helvit vinterdräkt och de ruggar vid tre till fyra tillfällen om året. Från den helvita vinterdräkten ruggar riporna sedan vid flera tillfällen vilket ger fågeln en allt mer brunfärgad dräkt. Detta för att dräkten ska vara så väl anpassad till miljön som möjligt vilket ökar dalripans kamouflerande skydd mot rovdjur.

De lever i par och uppehåller sig mest på marken, där de söka sin föda, som utgörs av frön, späda blad, knoppar och bär. På vintern utgör björkknopp den huvudsaklige födan. Ungarnas föda består till stor del av insekter.

Hos fjällripa och vitstjärtad ripa tar endast honan hand om ungarna, vilket är vanligast hos skogshöns, medan dalriporna delar på detta ansvar. De lägger alla sitt bo direkt på marken.

Dalripa

Dalripan har en längd på 37-47 cm från näbb till stjärtspets och vikten är 550-750 gram för tuppen och 450-600 gram för hönan. Den har en lätt rundad form som lätt förväxlas med fjällripan. På sommaren är den rödtonat brunspräcklig och på vintern är den helvit förutom stjärtpennorna.

Dalripan finns i öppen och halvöppen skogsterräng som fjällbjörkskog och den översta barrskogen, men kan också återfinnas i skogslandskapet i sjö- och myrkanter och på stora hyggesarealer i förbuskningsfas.

Dalripan är aktiv på dagarna förutom på vintern då den ofta ligger nedgrävd i snön största delen av dagen. Den letar då föda under några timmar i gryningen och några timmar innan skymningen.

Små kycklingar äter mest insekter (larver av fjärilar och växtsteklar; myror och myggor) men även en ökande andel lättsmält växtföda (blommor, späda blad m.m.).

Under sommaren äter både vuxna och äldre kycklingar mest växtdelar som blad av bärris, rosling (blåbär och odon) och olika örter (ormrot m.m.).
På sensommaren äter riporna förutom blad mycket bär, bl.a. av kråkbär och blåbär. När hösten nalkas tillkommer även blad av olika videarter.

Under vintern äter den mest knoppar, skott och hängen av blåbär, dvärgbjörk, vide och fjällbjörk beroende på lokal förekomst och i vad mån snödjupet gör arterna tillgängliga. Tidigt på våren äter den tranbär och kråkbär, färska skott på blåbärsris och blommor av ängsull och dess nära släktingar polarull och tuvdun.